JAPANSKT NYÅR MED JENNIE Walldén och Kikkoman -

Firar man Nyår redan i november? Varför inte? När man får tillfälle till att träffa självaste Jennie Walldén, vinnaren av Sveriges Mästerkock 2013, laga mat tillsammans med henne och ett gäng härliga bloggarkollegor och fotografer, då tackar man inte nej till. Då firar man nyår i november. För någon vecka sen var jag på en mycket trevligt tillställning på PS Matsal på Söder i Stockholm. Vi hade så otroligt roligt, jag fick träffa gamla bloggarkollegor och stifta bekantskap med några nya. Vi lagade mat tillsammans, skrattade och larvade oss (ja vuxna får också larva sig eller bete sig som barn) och sen njöt vi av de goda maträtterna, berättade historier och utbyte erfarenheter.

Instagramkoll, började följa och fick några nya följare på köpet. Bra att lära känna några man träffar.

Vi inledde kvällen med en sojaprovning och jag lovar er, det ÄR skillnad på soja och soja. Sen blev vi indelade i olika grupper och självklart hamnade jag i gruppen som skulle laga två rätter och två effterrätter. Tillfällighet? Knappast, men jag klagar inte.

Jag sa ju det blev mycket skratt, fnittrande och skoj. Men det blir det ofta när jag och Anna träffas.

Full fart i köket som ni ser, inte bara larv utan riktigt arbete. Vi stekte grönsaker, kyckling, friterade räkor och aubergine samt ångade och stekte dumplings. Medan Zeina från Zeinas Kitchen och jag har lite funderingar kring hur mycket soja vi ska la i maten, ser Gustav Johansson från Jävligt Gott väldigt självsäker och avslapnad. Varför ser aldrig jag ut så…

Petter Bäcklund med bloggen Ploppes Table ser riktigt nöjd ut där han rör i kycklingen. Vi andra stod där och väntade på domen. Av Jennies min att döma hade vi fått godkänt.

Kan bara nämna i förbifarten att jag hade bränt den svarta sesam och använt dubbelt så mycket mängd mot vad som stod i receptet och hälften så lite socker till sirap. Kocken blev inte glad och skällde ut mig…”Det första man gör innan man ska börja laga något är att läsa receptet.” Ok men får jag säga något till mitt försvar? Jag är bakbloggare, sa jag tyst. Efter 2-3 sekunder som kändes som evigheter brast han i skratt och jag kunde inte heller hålla mig längre. Inte blev det fel på den svarta strössel, eller hur? Jag fixade den.

När maten var klart och vi hade dukat upp borden var vi ganska så hungriga allihopa men för första gången på väldigt väldigt länge, var det ingen som klagade på mig och försökte sjunda på.

This is my moment.